Orolig själ


Det har jag vart i hela mitt liv så länge jag kan minnas..
Ikv har ja inte kunnat slappna av ordentligt när Per skulle iväg till Gällivare tur o retur på ett ärende. Trodde på allvar att han skulle vara med o en bilolycka och omkomma... Jobbigt att gå o vara nervös och nästan bombsäker på att det ska ske.. Huvva..
Varför detta skett beror egentligen på en dröm jag hade inatt som jag inte riktigt minns.. per försvann typ, han dog men vet inte hur bara att han var helt borta mitt i allt, var som att ja missade drömma om hur de gick till, var bara ett faktum att han var borta.. Inte så roligt.
Drömde att det var en olycka dock... Och minns att han hade massa nya kläder som han inte hann använda..
De läskiga är att han idag fick en ny tröja av mig, o det var typ en sådan som han inte skulle hinna använda.
Nu har ja ringt honom flera gånger under färden, han är i morjärv nu så det är inte långt kvar, hoppas bara det går bra! Vet inte vad ja skulle göra om han dog? Brukar fundera på det ibland och ja skulle nog helst dö själv då oxå.. skulle inte orka leva vidare..
När jag var liten trodde ja alltid mamma skulle råka ut för en olycka oxå. När hon hade vart borta "länge" i affärn tex. och länge för ett barn, som ja då var, är ju inte alltid så lång tid har ja lärt mig. Grät i storebrors säng när ingen såg och var helt säker på att det vrsta hade hänt.. Då var man glad när hon ändå kom hem=)
Jobbigt o få för sig sådana hemskheter...
Annars så har denna dagen gått fort, körde till lule på morgonen o lämna igen böcker o hämta mobilen. Köpte en ny ullkavaj, min förra den halvlånga alltså har ja haft sedan gymnasietiden så var dax för en ny. Några nya tunikor och leggins, ska ha sånt på mig hela hösten o vintern! o benvärmare till det fast de har ja redan hemma. Är ute efter ett par speciella stövlar nu som ja inte hittar någonstans... har man en bild i huvudet så måste det bli just som den bilden för att man ska känna sig helt nöjd med inköpet.
Sökandet fortsätter imorgon!
TIll middag åt vi grillad kyckling i sallad. Mumms!!


När Per kommer släpper ja honom inte på hela natten! Igel-Bettan=) Spooonie*

Kommentarer
Postat av: Sussi

Tror det är ett ganska normalt beteende för människor som växer upp under andra förhållanden. Men tror också att det växer bort med åren...succsusivt... mindre och mindre för varje år sen när man börjar pasera 30års stadiet så kommer det se helt annorlunda ut än för 10 år sen. Visst lite kan ligga kvar av rädslan att bli lämnad ensam men det kommer vara bättre...



Ni har väl haft en ganska lika uppväxt som min tror jag...

2009-09-08 @ 08:18:13
URL: http://sossiq.blogspot.com
Postat av: Carina

Vet hur det känns, men det är sig själv man måste jobba med.

Tyvärr har inte jag kommit så långt med det är fortfarande lika orolig att det ska hända mina närmaste någonting.

2009-09-08 @ 09:16:09
URL: http://carlasvammel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0